I början av december födde Johanna vår son som vi väntat på så länge. Det var helt bizarrt att vara med om födseln, en overklighetskänsla som inte gick över förrän Alfred låg i vår famn.

In the beginning of December, Johanna gave birth to our long expected son. It was a bizar experience, a feeling of "unreal" that did not go away until Alfred lay in our arms.

Alfred fortfarande kvar på BB.

Han var väldigt, väldigt liten. Inte mer än ett par äpplen på höjden kändes det som. Duktiga 51cm var det ialla fall.

He was very, very small. Not more than a couple of apples on top of each other it seemed. He still made good with 51cm.

En bildsvit i pappas knä.

Juletid, julebilder.

Gapar du så gapar jag.	Bra att hålla i...
Bästa kompisar.	"Allvar, ska jag verkligen ha den här?".

Leksak från Ivan.

En som gillar att bada.

Här är alla mina mjukisdjur.

Nallar och kramisar överallt.

Mor och son i matchande outfit.

Nu har jag kommit på det där med att skratta...

---