Fotoskola
BakgrundenEn dålig bakgrund kan förstöra ett helt kort. Ja, så illa kan det faktiskt vara. Inte bara det att en mörk häst inte bör stå framför en mörk bakgrund ska man tänka på utan även andra detaljer. 
Arabstoet Manzana Bint Mahibas huvud och bakdel försvinner Försök hålla bakgrunden så ren som möjligt. Det är motivet, i detta fallet hästen, som är det viktiga och skall då inte störas av en rörig bakgrund.  Welshhingsten Bona-Fide RW 83 störs av en rörig bakgrund. Om du tar en bild på en häst i helbild, tänk då på att inte ha enskilda träd eller stolpar som sticker fram bakom hästen eller ser ut att växa ned från dess mage. Visst kan man fotografera hästen stående framför en skog men försök ändå att få en jämn konturlinje i bakgrunden. Om du fotograferar med blixt (vilket kan vara svårt att få riktigt bra då hästens ögon kan bli röda eller reflekteras) tänk då på att inte få med lampor eller fönsterrutor som kan reflekteras på kortet. En kvarglömd hink, höpåse, jacka eller annat som ligger på marken kan störa bilden mycket. Se in i kameran och titta inte bara på motivet utan också på resten av bilden. Finns det något som inte bör komma med på fotografiet? Låt hellre den där människan i bakgrunden gå förbi auml;n att personen kommer med på fotot. Visst kan det vara oundvikligt, vid tävlingar till exempel, att få med människor och annat störande i bakgrunden men man kan ändå försöka hitta en så lugn miljö som möjligt bakom hästen. Undvik den där svarta dörren och låt hellre en annan del av väggen synas, prova att böja dig en aning eller flytta ett steg åt sidan för att se om du då kan undvika att få den där auml;nniskans huvud att sticka fram bakom hästen. Tänk på sådana detaljer när du väljer din och hästens placering. MotivetHästar kan vara väldigt svåra att fotografera. De vill inte stå still, tittar helst åt ett annat håll och kan lägga öronen bak i tid och otid. Om du vill fotografera en häst är det bra att ha med sig två medhjälpare, en som håller i hästen (i grimskaft eller tygeln, det är inte fint med en hand i grimman) och en som prasslar med en påse eller något annat spännande för att fånga hästens uppmärksamhet. En fotograf skall aldrig vara rädd för att smutsa ned sina knän, vilket kan behövas om man fotar små ponnyer. Man ska se till att befinna sig "på jämnhöjd" med hästen, annars blir perspektivet fel och ponnyn ser ut som en tax. Ska du fotografera hästen från sidan, se då till att du verkligen står parallellt med hästen, annars kan hästen se oproportionerlig ut. Hur ska hästen stå? Det är inte det lättaste att få en häst att stå rätt men ett fotografi blir så mycket finare om hästen står med alla fyra benen rätt placerade. Hästen ska inte stå "jämfota" med båda benparen.  Charad (arabhingst) står för jämfota. Låt oss kalla den sidan som är närmast dig, fotografen, för innersidan och den andra blir då den yttre. Hästens bakben skall vara placerade så att det inre bakbenet är längst bak. Man ska alltså kunna se det yttre bakbenet framför det inre. Låt inte bakbenen placeras för tätt ihop så att det ser ut som om hästen har ett enda brett bakben men det är heller inte snyggt om det inre hamnar för långt bak eftersom hästen då ser ut att sträcka på sig väldigt mycket. När det gäller frambenen är det snyggast om det inre frambenet står lite längre fram än det yttre. Detta med att hästen står med det inre frambenet längst fram och det inre bakbenet längst bak kallar man att den står med sin öppna sida mot fotografen. Det är inte lika fint om man låter hästen behålla sin benställning och går och tar kortet från den andra sidan. 
Almäs Insurance står rätt med sina ben Något annat att tänka på då det gäller hur hästen står är att den ska ha benen placerade "på lagom avstånd". Om bakbenen är placerade för långt bak och frambenen för långt fram ser det ut som om hela hästen sträcker på sig eller i värsta fall ser den ut som en gunghäst. Står frambenen för långt bak ser det ut som om hästen håller på att ramla framåt. Har den dessutom bakbenen för långt fram får hästen alldeles för tätt mellan benen och får en orättvisande exteriör.  Pegasus Jewel (Welsh Mountain) har bakbenen för långt bak. Försök få hästen att stå på ett så jämnt underlag som möjligt. Om bakdelen står högre upp ser hästen överbyggd ut, låt hellre frambenen stå något högre än bakbenen om du inte hittar ett riktigt plant läge. Hästen skall alltså ha benen rätt placerade och ändå stå naturligt. Inte det lättaste men tålamod är viktigt om man vill ta riktigt bra kort. Nu är det inte bara benen som är viktiga på en bild. Öronen måste man också vara uppmärksam på. Det är inte fint om hästen står rätt men har öronen bakåt. För att få hästen att titta och lyssna framåt är det bra om den har något intressant att se på. Låt den därför gärna ha kompisarna i hagen framför sig hellre än bakom sig. Finns det ingen annan häst att titta på får medhjälparen rycka in. Låt medhjälparen prassla med en påse, skaka på en godisburk, vifta med gräs eller på annat sätt locka hästen. Att ge den något att äta mellan bilderna är inte helt riskfritt då man kan få bilder på en gapandes, tuggandes häst med tungan ute och gräslödder runt munnen. Huvudet skall antingen titta rakt framåt så att man har hästen i profil, eller kanske ännu hellre vinklas en aning in mot fotografen. Det kan vara mycket svårt att få hästens båda öron att peka framåt länge nog för att man ska hinna ta kort men skam den som ger sig, det blir så mycket bättre om man har ork nog att vänta. Många hästägare tycker att hästen är finast när mansidan vänds mot fotografen men egentligen bör man välja den manfria delen för att hästens exteriör skall komma till sin rätt. Detta kan dock ofta få vara en smaksak tycker jag så välj gärna den sida ni gillar bäst. Vissa hästar har dessutom man på båda sidor av halsen. OK, säg nu att du lyckats få hästen att stå så där perfekt med benen och båda öronen pekandes framåt, du tar ditt kort och får det framkallat. Det är då du kan reta ihjäl dig på att du inte orkade putsa bort den där smutsfläcken eller att hästen har på sig sin tråkigaste grimma med stallets fulaste grimskaft. Sådana detaljer är bra att tänka på innan korten är tagna. En annan sak som kan vara lurig är vinden. Blåser det för mycket är det svårt att få riktigt perfekta kort eftersom hästens man och svans gärna fladdrar i vinden. Svansar kan det viftas på ändå och under de värsta flugperioderna är det lätt att få en svansviftande häst på kortet. Svansen skall hänga rakt ned, utan att vifta bort flugor eller blåsa för mycket i vinden. Om man ändå måste ta kort i blåsväder är det oftast lite bättre om hästen står vänd mot vinden eftersom man och svans då flyger bakåt istället för att svansen flyger in mellan benen så att hästen ser ut som en strykrädd hund.  
Andorras svans blåser in mellan bakbenen och elitstoet Bianca v d Beekstraats Har hästen en lång och tät lugg skall man, speciellt vid huvudbilder, tänka på att försöka borsta bort luggen från ögat eftersom det alltid är finast om man ser ögat på hästen. Här är det också extra viktigt att öronen pekar framåt. 
Nog hade det varit trevligare om man hade sett LjusetLjuset är en annan faktor att ta hänsyn till vid fotografering. Har du en systemkamera kan du på olika sätt påverka ljusinsläppet i din kamera men har du en kompaktkamera är det extra viktigt att tänka på detta. Det är svårt att få riktigt bra foton med blixt. Hästens ögon kan lätt ge reflexer eller bli röda (det är faktiskt blodkärlen som lyser igenom ögat vid den snabba och starka belysningen) av blixten. Är det så mörkt att du måste använda blixt är det kanske bättre att vänta till ett annat tillfälle att fotografera om du kan. Samma sak gäller när man fotar inomhus. Ljuset inomhus är sällan tillräckligt utan man måste använda blixt och riskerar samma tråkiga resultat. En annan sak man ska tänka på när man fotar inomhus är att fönster ofta "äter upp" allt ljus från blixten och motivet blir mörkt. Undvik därför att ställa hästen framför ett fönster. 
Det är svårt att fota i ridhus. Även om vi med våra ögon tycker att det är tillräckligt ljust ute kanske det inte är det för din kamera och bilderna blir då mörka. Kameran är känsligare för ljus än vad våra ögon är och har det börjat skymma är det redan för mörkt. Man kan tro att det är lättast att fota på sommaren under en riktigt solig dag men så är sällan fallet. Riktigt starkt solljus ger gärna mycket skuggor och en mörk bakgrund då kontrasterna mellan ljus och mörker blir så stora. Man kan faktiskt behöva lätta upp med en blixt när det är som soligast! Blixten gör så att man minskar de hårda kontrasterna som solljuset ger och lyser upp den direkta bakgrunden. Man får vid dessa tillfällen inte röda ögon eftersom det redan är så ljust. Prova gärna att ta ett kort utan och ett med blixt och se vilket som blev bäst. 
Vackra arabhingsten Milagro är fotograferad i starkt solsken, vilket FilmenVilken film ska man välja? Ibland får man en ny filmrulle när man framkallar sin film och använder då automatiskt den. Det finns kanske saker som är värda att lägga större uppmärksamhet på än kamerans film men ibland kan rätt film spela stor roll. Tänk på att film är en förbrukningsvara och kan bli för gammal. Den håller sig oftast bra långt efter bäst före datumet men det kan vara dumt att chansa. Film som reas ut kan ofta ha kort datum, kontrollera detta så att du inte köper upp en massa film som ligger och blir alldeles för gammal. Både oanvänd och "färdigknäppt" film håller sig bäst om den förvaras svalt, därför kan man alltid hitta gott om filmrullar i mitt kylskåp. Försök att inte förvara färdigfotograferad film för länge, det blir bäst om man framkallar korten när filmen är färsk än om den har legat och väntat under en lång tid. Film finns av många olika fabrikat och de flesta är alldeles utmärkta att använda, skillnaden är inte alltid så stor. Man kan titta på priset och välja den billigaste. Den billigaste filmen håller dock sällan den bästa kvaliteten även om de flesta människor nog inte skulle se någon större skillnad på vilken film de har använt. Välj gärna ett märke som du känner igen och vet att du är nöjd med, kanske Fuji (min favorit), Kodak eller något annat. Den vanligaste filmen i Sverige har ISO-talet 200. Man kan enkelt förklara ISO-talet med en films ljuskänslighet. Ju högre tal desto större ljuskänslighet. En 100-film kräver mer ljus utifrån än en 800-film som klarar mörkare förhållanden utan blixt. Men ju högre ISO en film har desto dyrare är den att köpa. Detta för att det går åt mer silver för att tillverka en 800-film än en 100-film. En annan nackdel med ljuskänsligare film (alltså film med högre tal) är att den är grovkornigare vilket man lättast ser på en stor förstoring. Om man förstorar ett kort från en 800-film kan den se lite kornigare ut än om man förstorar en bild från en 100-film. Återigen är detta något som många inte skulle tänka på men det kan ändå vara bra att veta. Om man ska fota "snabba bilder", till exempel en häst som hoppar, kan det också vara bra att ha en ljuskänsligare film. Detta beror på att om man ska ta en bild under en kort tid behöver kameran mer ljus för att det ska bli tillräckligt mycket ljus insläppt i kameran under den korta tid som det tar för bilden att fotograferas. Många kameror har en särskild sportfunktion som man kan välja om man vill ta kort på folk som springer, hästar som hoppar, etc. Kameran väljer då en kortare slutartid (den tid det tar för bilden att tas). Har man då dessutom en ljuskänslig film är det större chans att den hann få nog mycket ljus på denna korta slutartid så att bilden blir tillräckligt ljus. Om kameran använder en lång slutartid för en rörlig bild blir den suddig. Har man en film som inte är tillräckligt ljuskänslig (många kameror kan känna av vilken slags film man använder) så kan kameran inte välja en nog kort slutartid och bilden kan då bli suddig eller mörk. Detta var lite överkurs. Testa din kamera! Ta med din vanliga film under en ljus dag några hoppbilder eller andra "snabba motiv" och se om det fungerar. Bästa sättet att lära sig är att prova om det går. Man kanske får slänga några kort och det kostar lite extra men det är ändå genom att testa sig fram man brukar lära sig bäst. Ska jag fotografera hoppande hästar och inte är säker på att det kommer att bli en dag med strålande sol väljer jag gärna en 400- eller 800-film (och i undantagsfall ISO 1600). Dessutom har jag en kamera där sportfunktionen finns om jag inte vill ställa in slutartiden själv. Flera initierade källor har tipsat mig om att Fujis 800-film är mycket bättre än tex. Kodaks 800-film och därför har jag alltid valt Fuji. I övrigt har jag märkt att många av oss hobbyfotografer sällan tyckt att det spelar någon roll vilket av märkena man använder även om jag som sagt har fastnat för Fuji. Använder dock många andra märken med gott resultat. Även om det kan ha betydelse vilken film du använder tycker många glada amatörer att det sällan är någon jättestor skillnad på film och film (särskilt inte på film av olika fabrikat men med samma ISO-tal) utan det kan ha större betydelse vem som framkallar dina bilder. FramkallningDu har valt film, fotograferat efter konstens alla regler och ska nu framkalla din film men vem ska du välja? Det finns flera olika postordersföretag som man kan skicka in sin film till och dessa har ofta olika reklamerbjudanden och extrapriser. Inte nog med detta, det tycks krylla av affärer där man kan lämna in sin film för framkallning på en timme, en dag eller längre tid. Det är en fråga om flera olika faktorer när man ska välja vem som ska framkalla ens filmrullar. Pris, bekvämlighet och kvalitet är väl de viktigaste grundpelarna. Om man ser på priset är det lät att lockas av postorderfirmornas erbjudanden. Har man valt dessa och är nöjd med sina bilder är det bara att fortsätta. Då kanske det inte finns någon anledning att byta men betänk att du får vad du betalar för och att kvalitet kostar pengar. Det kan vara roligt att göra en jämförelse. Råkar du ha några filmer fotade från samma tillfälle kan du lämna in dem på olika ställen och se var du blev mest nöjd. Varje år kan man läsa både kvällstidningars och facktidskrifters "Bäst i test" om olika fotoföretag. Kanske kan det vara något att gå efter om man är osäker. En nackdel med att skicka iväg sina bilder till ett postordersföretag är att det finns en liten risk att bilderna försvinner under postgången. Detta har hänt mig en gång trots MÅNGA inskickade bilder men jag fick mina foton efter några månader tack vare idogt detektivarbete från Postens sida (det finns en speciell avdelning för borttappade filmrullar och fotografier). Om bilderna försvinner för gott kan man få ut en viss ersättning (som täcker film och framkallning tror jag) men var det ens enda bilder från kusin Märtas bröllop kanske det inte känns tillräckligt trösterikt. Även många affärer har konkurrenskraftiga priser på framkallning. Vissa affärer skickar in alla filmrullar och där finns också risk för svinn på vägen. Andra affärer framkallar bilderna på plats vilket innebär att de inte kan tappas bort (även om en kamrat helt osannolikt var med om att fotoaffären brann upp och således hennes bilder så någon garanti kan man väl aldrig få). Den fotoaffär jag oftast anlitar har tre olika valmöjligheter: framkallning på en timme, ett dygn eller en vecka. Veckoframkallningen skickar de iväg till sitt fotolabb men resten framkallas på plats. De säger själva att de två kortare framkallningarna är av något bättre kvalitet eftersom de tittar på varje bild och ställer in en så bra framkallning som möjligt men att även labbets bilder håller hög kvalitet. Eftersom jag är lite petig med mina bilder väljer jag oftast dygnsframkallning som är något billigare än timmes. Har jag riktigt bråttom får det gå på en timme och någon kvalitetsskillnad har jag inte märkt. Att jag oftast väljer det labb som jag gör beror på några olika faktorer. Dels ligger det nära min bostad, dels har de bra öppettider och viktigast: de gör bra bilder. Dessutom har de indexkopior där man på en bild ser alla kort på rullen och vilket negativnummer de har, vilket jag gillar. Det finns en fotoaffär på ännu närmre håll där jag oftast lämnar in mina förstoringar och efterbeställningar eftersom jag tycker att de gör dessa bäst men de har lite sämre öppettider och kan inte hantera mina jättebeställningar (kan komma med 10 rullar som jag vill ha inte bara dubbla utan även trippla kopior av på ett dygn…) lika snabbt. Båda dessa affärer känner numera igen mig och vet vilka krav och önskemål jag har vilket är ännu en anledning till att vara dessa handlare trogen. Många fotohandlare tillämpar något slags bonussystem där man kan få en gratis förstoring eller framkallning efter ett visst antal framkallade filmer. Även detta kan vara en sporre då man funderar vilken affär man ska välja. Jag är ganska kritisk mot de företag jag anlitar och många är de postorderföretag och affärer som inte finner nåd hos mig längre och därför inte får förtroendet att framkalla mina bilder. Ett företag gjorde flera suddiga bilder där jag trodde att jag misslyckats med mina kort tills jag av en slump råkade göra en efterbeställning av ett fotografi som visade sig bli skarpt och mycket bättre hos ett annat företag. Givetvis ska man reklamera sådana fuskarbeten och vara kritisk men det hade då gått så lång tid att jag inte brydde mig om detta. Ett annat företag klippte av ett negativ på mitten varpå det blev totalförstört och jag anlitar aldrig mer dem. Välj den handlare eller det postorderföretag som svarar bäst upp till dina krav. Vi har alla olika prioriteringar och det är du som ska vara nöjd, inte din omgivning. SlutordDet är mycket att tänka på när man ska fotografera en häst. Tålamod är en mycket bra egenskap. Man måste inte alltid ta det perfekta kortet för tänk på att fotografier egentligen främst är ett trevligt minne. Man kan ta roliga kort, fina kort, busiga kort, kort från speciella tillfällen och säkert många misslyckade kort. Kräv inte av dig själv att allt ska bli perfekt från början. Man får experimentera mycket och ta många dåliga kort innan man får till det där perfekt kortet. Lycka till och framför allt: ha kul med din kamera! |