Senaste nytt, mars 2006

Alfred

Sist jag skrev något var i mars 2005. Det var väl ungefär när vår Alfred blev till...

Alfred föddes på Nobeldagen, alltså den 10/12 2005. En 51cm lång och 3505 gram tung bebis, rätt normal med andra ord. Givetvis är han världens sötaste! Förlossningen gick bra och klarades av med bara lustgas som bedövning. Visst var det jobbigt men även en väldigt positiv upplevelse.

Alfred är en snäll bebis som sover gott om nätterna utan gråt men med något nattmål. Vi sover länge på morgnarna och tar dagarna som de kommer. Har börjat träffa andra mammor och bebisar från vår föräldragrupp nu och vi tar promenader och fikar ihop.

Min graviditet var mestadels bra. Mådde lite illa i början, tappade aptiten och var väldigt trött men ju mer den fortskred desto bättre mådde jag och även om magen blev stor kände jag mig aldrig för tung, fick inte ont och helt enkelt bara trivdes med mitt tillstånd. Alfred kom två dagar efter beräknad ankomst så han passade tiden rätt väl. Det finns bilder på Alfred inlagda på en "hemlig" sida och har man inte den adressen kan man maila mig så får man den.

Innan Alfred föddes hann vi givetvis med en hel del skoj. Vi var en vecka i England, besökte två ponnystuterier, shoppade i London, träffade vår engelske vän Ben och gick på en underbar Waifskonsert.

Sedan gjorde vi inga andra semesterresor förutom en liten norrlandstur till svärmor i Hudiksvall och Jenny på Moflo stuteri i Näsåker. Det var avkopplande för mig i Hudik men Mats fick slita lite med ombyggnad av sommarstugan. Hos Jenny var det varmt men skoj att äntligen få se alla hennes fina ponnyer.

Jag gjorde en del jobb för Ridsport, vilket var roligt. Det vill säga fotade och i vissa fall även skrev om olika hästevenemang. Detta höll på rätt långt in på hösten då jag hade börjat arbeta och ett tag var det väldigt intensivt med vanligt jobb, hästeriet och graviditeten.

Ganska snabbt efter att jag fick reda på att jag var gravid slutade jag att rida. En säkerhetsåtgärd med tanke på min gamla olycka med benbrottet. Slutade även ganska snabbt att träna på gym vilket mestadels berodde på min trötthet och illamåendet. Försökte starta om när jag mådde bättre men det kändes som om det inte gav något.

Nu räknar jag med att vara mammaledig från skolan fram till VT 2007 då jag börjar arbeta om inte heltid så deltid. Har däremot startat fotandet redan och tänkte dryga ut min mammapenning med lite "hästjobb".

Alfred växer så det knakar, är i skrivande stund 3 månader och 1 vecka gammal, vägde för en vecka sedan 6820g och var 64cm lång. En stor kille med underbart knubbiga ben! Han är vår ögonsten och absolut sötast och gladast i världen.

Senaste nytt, mars 2005

Kan man kalla detta senaste nytt?

Hur som helst kan väl alla vara överens om att det var ett tag sedan jag skrev något senast.

Höstterminen gick snabbt trots att jag "bara" arbetade 80%. Det var väldigt skönt att ha en ledig dag även om den alltid fylldes av allehanda saker. Ofta av studier eftersom jag dels läste en 5-poängs engelskakurs via Internet (Luleå Universitet) och dels gick Poppius grundkurs i jourmalistik två kvällar i veckan. Båda kurserna var både roliga och läroroika och avlöpte väl.

Jobbet har det också gått bra på. Jag trivs på skolan, med elever, föräldrar och kollegor. Vi har väldigt fina elever hos oss.

Septmeber kom med både glädje och sorg. Om vi börjar med det tråkiga så gick Mats mormor bort efter en tids sjukdom. Glädjeämnet var födelsedagskalaset som Mats pappa med fru hade ihop. Vi fick då besök av Mats bror med familj från Bryssel. Vi passade på att vara barnvakter åt lilla Benjamin med en trevlig dag på båt, buss, spårvagn och i lekpark medan föräldrarna fick unna sig en shoppingtur på tu man hand.

I oktober gjorde vi två resor. En av dem till begravningen i Hudiksvall. Det var en fin begravning men det är ju alltid en ledsam tillställning. Den andra resan var däremot av det trevligare slaget. Mats och jag firade vår 10-årsdag med en liten blygsam weekend i Köpenhamn. Lyckades shoppa en hel del, bland annat ett par favoritjeans. Råkade också springa på en underbar hästfotoutställning av fotograf Yann Arthus-Bertrand. Något att sikta mot! Vi hade en trevlig, avkopplande helg med dyr frukost, god mat och bara vi två... 10 år har faktiskt gått snabbt.

Ivan sov över hos oss för första gången i december och det gick jättebra! Vi hade en hel helg tillsammans då vi hann med skridskoäkning, pepparkaksbak och ridtur.

Sent omsider började vi fundera över hur vi skulle fira jul. Givetvis var vi sugna på en resa (när är vi inte det?) men samtidigt var det ju Ivans första jul hos oss och alla ville väl helst ha oss hemma hos sig (populära som vi är...). Som vanligt beslutade vi oss för att vara egoistiska (vi flyr gärna jul och vinter). Var skulle vi då åka? Någonstans varmt var självskrivet, sedan ville Mats helst prata spanska eftersom han gått en nybörjarkurs i det språket och så vill vi ägna en liten del till våra intressen ridning respektive skärmflygning. Vi bollade resmål hit och dit och kikade priser på Internet. Till sist bestämde vi oss för Puerto Rico, den lilla ön i Karibien. Vi visste inte särskilt mycket mer än att där skulle vara varmt, finnas bra flygning och givetvis hästar. Vi hade två härliga veckor där. Varmt men inte bara sol utan lite regnskurar ibland. Flygning för Mats och både ridtur plus vildhästar för mig. Mycket sol och bad. Resan blev billigare än väntat, dels hittade vi billiga flygbiljetter (överraskande billiga för högsäsongen plus avståndet) dels var dollarn billig och vi bodde billigt hos trevliga flygare. Kanske kommer något litet reportage någonstans någon gång därifrån. Kan mycket väl tänka mig att åka tillbaka någon gång.

Vi kom hem på nyårsafton som därför blev rätt lugn men med goda romdrinkar med direktimporterad puertoricansk rom...

Norska Irene flyttade till Göteborg i januari. Hon bor hos Ann så att de båda kan spara pengar till någon trevlig resa.

Just det, Mats och jag kommer att var väldigt fit for the beach '05. Vi har nämligen börjat träna. Ni som känner mig (oss) tror nog inte att jag skrivit rätt men så är det. Det var när jag slutade på sjukgymnastik som jag fick order om att börja träna för att hålla igång benet. Motvilligt köpte jag träningskort men märkte snabbt att det inte var så dumt. Lyckades sparka iväg Mats på en provomgång och han blev såld han också. Nu går vi på bodypump och bygger muskler, på pace och spinning för att få kondition och på core för ryggen och magens skull. Emellanåt blir det något annat pass också.

Höll också på att glömm att berätta att jag började rida i september ungefär. På kära gamla Eny förstås. I början fick jag alltid ont i benet trots att jag bara rider en gång i veckan men helt plötsligt var allt bra. Men det har varit tufft att komma igen. Mest för att jag fått en helt annan respekt (rädsla) för hästhanterandet. Jobbigt ibland och obehagligt att vara osäker inför vissa situationer. Det blir dock bättre hela tiden även om jag medvetet undviker vissa situationer och hästar.

Under vårterminen har jag gått upp till att arbeta heltid igen. Synd att missa min lediga dag men jag läser inte längre två kurser (bara en: engelsk litteratur, 5p). Får väl dra mitt fulla strå till stacken liksom de flesta löntagare...

Häromveckan fick jag besök av en gammal Haparandavän, Anna. Otroligt trevligt att träffa henne igen och jag mådde bra av det i flera dagar.

Vi har hunnit en tur till Hudiskvall efter jul också eftersom svärmor fyllde 60 år. återigen träffade vi på Brysselborna vilket alltid är lika trevligt. Det var över huvud taget en mycket lyckad helg.

I vår hoppas jag på en hel del fotande och så ska vi en tur till England för att bla se australiensiska bandet the Waifs (beställ deras CD:s, alla rekommenderas varmt). Blir skoj! Sommaren har vi inte planerat än men idéer finns det gott om...

Glad påsk!

Senaste nytt, början av augusti 2004

Ja, då är semestern snart slut och det är dags att börja arbeta på riktigt igen. I år startar jag tre dagar tidigare än nde flesta andra lärarna eftersom jag ska hjälpa till att lägga schema på vår skola. Har gjort det tidigare på en annan skola.

Det blev en tur till Norrland. Råkade boka in mig på samma flyg som mina föräldrar och min farbror Kalle som också åkte upp. Vi (förutom Kalle) startade i Kalix hos moster Dagny och så Christer förstås. Trevligt att se dem igen. Vi passade bland annat på att besöka min mammas barndomshem utanför Haparanda. Besökte också morbror Manne och Ingegerd i deras stuga.

Sedan var det släktträff för min mammas släkt. Min äldsta morbror Börje hade tagit initiativet att bjuda in syskon med familjer. Det blev rätt mycket folk och vi höll till på ett fint logementsområde i Boden. Det var verkligen en trevlig tillställning och många släktingar jag inte har sett på år och dar.

Efter det var det dags att åka till Haparanda och möta upp Kalle och resten av släkten där. Dagarna gick alltför snabbt men vi hann med att bland annat träffa en hel del gamla grannar. Skoj!

Jag hade tänkt åka till Luleå för att träffa gamla vänner där men tiden räckte inte till. Istället blev det flyg till Sundsvall (via Stockholm) där Mats hämtade mig med bil. Han hade kört upp några dagar tidigare. Vi skulle nämligen hälsa på Mats mamma och Anders i Hudiksvall. Trevligt nog var Mats bror Jonas med familj också där och vi hade lata dagar med god mat i stugan.

När vi kom hem till Göteborg blev det en heldag på Liseberg med australiensiska släktingarna, mina föräldrar och Ann. Jag är ingen modig Lisebergsbesökare så jag åkte bara lite men fotade massor istället. Vi avslutade dagen med några öl på vår stampub som är av den australiensiska sorten.

Vi bjöd även hela gänget på middag en kväll för nu var det dags för hälften av australiensarna att bege sig hem igen.

En dag passade vi på att låna Ivan. Vi tyckte att vi knappt hade hunnit ses och ville spendera längre tid med honom. Givetvis blev min bror och svägerska glada över att få en heldag ensamma men det kändes allt tomt för dem också. Ivan och vi hade jätteskoj med massor av lek och lekparksbesök.

Sen var det dags att sätta sig på nästa flyg, denna gång till Bryssel där vi skulle hälsa på Jonas & co. Mats flög faktiskt hem med sin brorson Benjamin som hade stannat en vecka ensam hos farmor i Hudiksvall medan föräldrarna hade semester på tu man hand. De bor fihntn till i ett trevligt hus i Bryssel. Mats och jag lånade bilen en dag för att se mer av Belgien. Vi hann med shopping i Antwerpen och sight-seeing i vackra gamla staden Bruges. En annan dag åkte vi in till Bryssels centrum för lite turistande och shoppande. Kan ju upplysa om att Manneken Pis är en pytteliten staty...

Hann inte mer än komma hem innan jag tog bilen ned till Skåne för arabhästföreningens riksutställning. Fotade massor (vilket ni kan se i Fotoarkivet) men hade framför allt en mycket trevlig helg hos Carina Jönsson på Cesam Arabians med familj. God mat och otroligt trevligt sällskap! Tack!

Nu hoppas jag hinna fota lite mer innan semestern är slut. Givetvis fortsätter jag gärna senare också men nnu har jag mer tid.

Vädret har varit bättre nu sista tiden med en hel del sol och värme, så även när vi var i Bryssel.

Dagbok sommaren 2004

Kan man verkligen kalla detta sommar? Vädret kom av sig alldeles i samband med att jag fick semester och några bikinidagar har det inte varit tal om. Det var faktiskt mycket bättre väder i maj.

Vad har hänt sedan sist?

En hel del faktiskt! För att ta allt i någorlunda kronologisk ordning så var Ann och jag en långhelg i London. Det var väldigt trevligt med bra väder och en hel del shopping. Tyvärr (?) hittade jag inte så mycket kläder men en hel del böcker. Vi passade på att träffa engelska Ben som Mats och jag lärde känna i Australien. Verkligen skoj att ses igen, det trodde jag aldrig skulle hända. Vi tillbringade även en dag med Anns svenska kompis Sanna och hann bland annat med att träffa hennes son och sambo. Tyvärr blev jag lite sjuk en dag så jag kunde inte följa med Ann och Sanna ut. Otroligt nog hann vi faktiskt med en dagstur till Cardiff i Wales. Råkade hoppa på samma tåg som en massa fotbollsfans som också skulle till Cardiff men för match. Nåja, huliganer var de inte men stämningen på stan var på topp. Sista dagen turistade vi runt och knäppte kort vid olika turistmål för att fördriva tiden lite. Kändes trist att åka hem igen, jag blir alltid biten av reslusten och vill bara ha mer... Vi lyckades också se det allra sista avsnittet någonsin av Vänner eftersom det sändes när vi var i London. Tillbringade nästan en hel kväll på vårt pyttelilla hotellrum bara för detta.

Strax efter att jag kom hem åkte Mats till Laragne (nära Grenoble) i Frankrike för att flyga i tio dagar. Det blev en hel del flygning men även tid för bland annat bad i Cannes. Han var väldigt nöjd när han kom hem och ganska solbränd.

Jag trivs så bra med att vara faster! Ivan är en ljuvlig liten kille på snart 4 år. Har hunnit vara barnvakt några gånger och det är lika skoj varje gång.

Medan Mats var borta hann mina australiensiska släktingar komma till Sverige. Det var så skoj att träffa dem igen, prata engelska och minnas våra resor till dem. Ann och jag bjöd dem på middag och har bokat in en dag på Liseberg nästa gång de kommer förbi Göteborg vilket är ganska snart.

Mitt ben är nu officiellt färdigläkt och känns faktiskt riktigt bra! Jag tror ofta att jag är helt frisk igen men efter en hel dags fotande känns det ändå lite extra i benet. Men det kanske är dags att börja rida snart...

Fotograferandet går bra. Jag älskar min nya kamera! Ångrar inte en sekund att jag köpte den. Har bland annat fotat en herrans massa hoppande ponnyer som ni kan se på annat håll. Hoppas på att fota mer som kompensation för att jag ska börja arbeta 80% på mitt vanliga jobb till hösten. Detta med 80% är mitt eget önskemål och mest bara för att jag vill hinna leva mer. Är ju van vid lägre lön efter sjukskrivningen.

Vad händer nu? Jo, det blir en tripp till Norrland. Släktträff i Boden, besök i min hemstad Haparanda och kanske till kompisar i Luleå. Sedan en tripp söderut till Hudiksvall där Mats har sina anor. Vi ska bland annat träffa Mats bror med familj förutom min svärmor med smabo. Kanske tar vi oss en tur till svågern i Bryssel senare i sommar när de är hemma igen. Jag har en del gratisflyg jag måste nyttja innan poängen går ut. Inte mig emot!

Vi har varit vår kära fredagsrutin med after work ganska trogna trots uselt väder och därmed ingen öl i solen alla dagar... Det är så mysigt att avsluta veckan med en kall öl och en matbit i goda vänners lag. Oftast är det bara den gamla trofasta trion Mats, Ann och jag.

Ja, ja, får väl hoppas att sommaren tar fart nu, soldyrkare som jag är.

PS Högskoleprovet gick bättre än befarat...

Dagbok våren 2004.

Det har hänt en del sedan jag skrev senast. Det största av allt är att jag har blivit faster till en helt underbar kille vid namn Ivan. Vi glädjs alla åt denna nya familjemedlem.

I april började jag arbeta igen men bara 25%. Det gick bra och nu i maj har jag gått upp till halvtid. Blir nog så resten av terminen. Benet är inte helt bra eller färdigläkt än men det går framåt. Är jag igång för mycket straffar det sig direkt men mestadels går det bra. Har dock inte vågat mig på att börja rida än.

I påskas åkte vi till svärmor i Hudiskvall. Hade väldigt trevliga och lugna dagar fyllda av gott sällskap och god mat. Vi är så nöjda över vår bil som fungerar bra, drar lite bensin och är behaglig att köra även långa sträckor.

Jag har äntligen investerat i en ny kamera. Canon EOS 10D. Passade dessutom på att köpa ett nytt objektiv så det blev stora hål grävda i bankkontot... Hittills är jag väldigt nöjd med kameran och kommer att lägga upp beställningsfoton för påseende som ni kanske redan har märkt.

Vad mer har hänt i vår? Värmen har äntligen börjat komma, uteserveringarna är fyllda av folk soliga dagar och vi nuter av det fina vädret. I stallet har Lady fött ett vackert litet brunt stoföl.

En lördag tidigare under våren ägnade jag åt högskoleprovet. Har aldrig gjort det förr varför det var lite spännande. Var dock väldigt besviken när jag kom hem för det kändes som om det gick dåligt men jag tror att det blev bättre än jag befarade. Resultatet har inte kommit än.

Har börjat köra bil ordentligt nu och det är inga problem alls som tur är. Väntade nog onödigt länge men oftast fanns det ingen anledning till att jag skulle köra, Mats gjorde det så gärna. På tal om Mats så köpte han en ny skärm tidigare i år. Han fick den till ett väldigt bra pris och är mycket nöjd. Det var hög tid för honom att byta upp sig eftersom den gamla skärmen var välflugen och sliten. Gissa vem som har järnkoll på väderprognoserna?!

Planer i vår: åka till Oslo och hälsa på Irene, Ann och jag ska till London en långhelg och Mats ska till Frankrike och flyga längre fram. Vi räknar inte med några stora semesterresor i år utan tror att det blir en tur till släkten i Bryssel och kanske lite Sverigesemester som omväxling.

Hoppas på att få fotografera massor av hästar nu med min nya kamera. Har redan hunnit en hel del. Väldigt roligt!

Dagbok hösten 2003 - februari 2004

Vi kom hem från vår ettårsresa i Australien fredagen den 15:e augusti. Måndagen den 18:e började jag arbeta på min gamla skola igen. Kändes konstigt att kasta mig in i vardagen på det sättet men samtidigt var det helt oundvikligt.

Blev förvånad över alla som undrade om det inte var skönt att vara hemma igen. Från vårt paradisliv i sol, bad och värme med mestadels lediga dagar till en analkande höst, heltidsarbete och en krass vardag med klocka, månatliga räkningar och alldeles för lite fritid. Givetvis var det nästan outhärdligt att vara hemma igen.

Vi hade bestämt oss för att köpa bil så snart vi kunde men med en reducerad budget tog det ändå sin lilla tid innan vi hade råd med ännu en gammal SAAB. Vi föll direkt för vår röda, begagnade 900:a som hittills har visat sig vara en riktig pärla. Nästan i klass med Hillary down under...

När vi hade bil kunde jag äntligen börja rida "min" kära Eny igen. Så härligt att vara tillbaka i stallet och att regelbundet rida igen. Dock varade inte glädjen så länge...

På fars dag, som även var min pappas 60-års dag, råkade jag ut för en olycka i stallet. Kort sagt fastnade en häst jag ledde i en grind och jag klämdes mellan. Bröt vänster pekfinger och höger underben. Benet var av på tre ställen och ett av brotten var riktigt komplicerat. Åkte ambulans första gången i mitt liv och hamnade på Mölndals sjukhus. Nu har fingret blivit bra men benet är inte läkt än. Det krävdes fyra operationer för att få ordning på benet och numera har jag en 36 centimeter lång märgspik inuti underbenet. Är fortfarande sjukskriven och går på sjukgymnastik två gånger per vecka. Visst är jag bättre nu och mycket stadigare men, som läkarna påpekar, än är frakturorna inte läkta. Rör jag mig för mycket svullnar benet och börjar värka så fortfarande måste jag ta det ganska lugnt.

På grund av min olycka hoppade jag av den engelskakurs jag börjat läsa på Göteborgs universitet. Missade helt enkelt ör många föreläsningar under sjukhusvistelserna. Kanske kan jag återuppta studierna en annan termin. Det var väldigt inspirerande att läsa engelska efter ett år i ett engelskspråkigt land. Den här terminen har jag istället hoppat på en 5-poängskurs som heter Australien och Oceanien, en världsdelskurs i naturgeografi. Kunde inte låta bli...

Vad mer har hänt?

Vi hann fira båda mina föräldrar som fyllde 60 i november innan min olycka. Trevlig middag hade vi men det är svårt att förstå att ens unga föräldrar blivit 60...

Norska Irene har varit på besök i Göteborg två gånger hittills och vi blir lika glada varje gång. Kanske är det vår tur att ta oss till Oslo snart?

Mats firade jul hos släkten i Bryssel medan jag var hos mina föräldrar och försökte kurera mig efter den sista operationen som tog rejält på mina krafter. Tur att jag stannade hemma!

Vi har träffat gamla och nya vänner, haft besök, varit på kalas, fester, middagar, after work och annat skoj. Vi har haft hemskt tråkiga, ledsna dagar när vi bara har längtat bort. Det är inte lätt att återanpassa sig till vardagen igen.

Den roligaste nyheten är ändå att min bror med fru snart ska bli föräldrar. Nu är det inte lång tid tills de sätter sig i flygplanet till Vitryssland för att hämta lilla Ivan som de ska adoptera.

I övrigt har det varit en minst sagt annorlunda vinter med min olycka och följderna därav. Det är lätt att ta allt för givet när man är frisk. Jag är verkligen glad att det inte gick värre för mig än det gjorde men ändå tar det tid att bli återställd. Det har krävts mycket sömn, träning, tålamod, envishet, hjälp och uppmuntran för att orka hålla humöret uppe och tillvaron så normal som möjligt.

Nu blir jag troligen hemma ett litet tag till innan jag börjar arbeta deltid. Heltid kommer det nog att ta ett tag innan jag är stark nog för att orka med. Ridningen får också vänta lite till...